Jag får en liten, sluten ask i handen. Åsa Lindberg uppmanar mig att lista ut vilken geometrisk figur som finns därinne. Det enda jag har att gå på är en kula som rullar fritt i den geometriska figuren. Jag sätter asken mot örat och vickar försiktigt. Kulan rullar och jag lyssnar.
Åsa Lindberg är akademisekreterare på Svenska Tekniska Vetenskapsakademien i Finland (STViF). Hennes arbetsrum är fullt av olika knep och knåp. Alla dessa fysiska kluringar har använts i STViF:s populära skoltävling i teknik och naturvetenskap: TekNatur. Via tävlingen och dess delmoment önskar akademien inspirera barn och unga att se en karriär inom naturvetenskaper och teknik som ett alternativ.
– Det är fenomenalt hur barn och unga genast testar all ny teknik. Men man funderar kanske inte på varför den fungerar som den gör. I TekNatur-tävlingen vill vi visa på att teknik och naturvetenskaper är roligt, säger Åsa.
Ett jobb inom naturvetenskaper handlar om problemlösning. Det finns analytiska, praktiska och socialt duktiga människor som jobbar inom naturvetenskaperna – och alla behövs för att man ska lyckas, säger Åsa. Det finns en viss stereotypisk bild av någon som jobbar inom naturvetenskaper och den här bilden vill Svenska Tekniska Vetenskapsakademien i Finland utmana med TekNatur.
– Vi vill inte rikta oss till dem som redan tycker om naturvetenskaper och teknik som skolämnen. Istället vill vi hitta dem som finner glädje i att klura ut hur något fungerar, säger Åsa.
STViF en av Finlands fyra vetenskapsakademier
Svenska Tekniska Vetenskapsakademien i Finland är en av fyra vetenskapsakademier i Finland. Akademierna har sina egna fokusområden och jobbar tillsammans i ett samarbetsorgan för att ha bättre möjligheter att nå ut även internationellt. Verksamheten i en akademi bygger på att samla de bästa experterna inom sina områden. STViF har 190 ledamöter vars ansvar är att fördjupa och bredda teknologiskt kunnande via forskning, utbildning och deltagande i samhällsdebatten. Man ansöker inte om att få vara med, det handlar om en hedersuppgift för livet, säger Åsa.
– Medlemmarna, som kallas ledamöter, kallas in genom en process där man söker upp personer som är kunniga inom områdena och de är sedan med så länge de lever i princip.
Åsa är den första heltidsanställda inom akademien. Hon har jobbat som akademisekreterare eller verksamhetsledare sedan 2008. Innan det jobbade hon som forskare i Finland, Sverige och Nederländerna inom experimentell laserfysik.
Hållbarhet en röd tråd i akademiens 105-åriga historia
Under sitt 100-års jubileum 2021 valde Svenska Tekniska Vetenskapsakademien i Finland som tema energi och hållbarhet. Åsa hittade ett dokument ur akademiens arkiv som visade att det inte var första gången akademiens ledamöter lyft energifrågan som prioritet för verksamheten.
– Då STViF:s ledamöter träffades för första gången för över hundra år sedan valde man också energi som tema. Då lyfte ledamöterna fram frågan om hur energiresursen ska räcka till alla. En väldigt aktuell fråga fortfarande, säger Åsa.
Energi och hållbarhet har genomsyrat akademiens verksamhet de första hundra åren, Åsa tror inte att det kommer att ändras för de följande hundra åren.
Trots att ett tema består har Svenska Tekniska Vetenskapsakademien i Finland en ny roll i samhällsdebatten som blir allt viktigare enligt Åsa. Tidigare ägde forskarna diskussionen kring teknik men i och med internet och sociala medier kan vem som helst ha en åsikt och delta i diskussionen. Öppenheten har ändå en avigsida.
– Det finns massor av information som inte är korrekt, och det är svårt att hålla isär begreppen. Därför ska vi alla, och kanske i synnerhet en vetenskapsakademi, hålla isär det som är faktabaserat och evidensbaserat från det som bara är tyckande. Där har vi säkert en roll i samhället.
“GRO fick mig att gå på högvarv!”
Kunskap ensamt leder inte till utveckling, utan det behövs andra synvinklar. Ofta kan nya synvinklar på teknik leda till helt nya sätt att använda tekniken på. Om kunskap är det första steget, är bildning det följande, säger Åsa.
– Det räcker inte bara med att jag bidrar med min kunskap utan jag bör även vara öppen för att lära mig mera, lyssna på andra.
För det här krävs det ofta spontana möten och möjligheten till dessa såg Åsa i GRO.
– GRO fick mig att gå på högvarv! Det är lätt att hitta samarbetspartners inom sitt eget område men svårare att hitta samarbetspartners utanför det egna, säger Åsa.
Åsa har erfarit vad ett spontant möte kan i bästa fall leda till. Under ett tillfälle på G18 träffade Åsa en person som rekommenderade en annan för att dra TekNaturs aktivitetsdag “Utmaning”.
– Vi var mitt i processen att hitta någon som kunde dra tävlingen på ett inspirerande sätt. Rekommendationen jag fick över en kaffekopp ledde till att vi hittade precis rätt person som idag drar tävlingen tillsammans med sin kollega.
En stund har jag lyssnat på hur kulan rullar inne i asken. Det är inte en triangel. Kanske en kvadrat. Nej, det är en rektangel, utropar jag högt. Jag öppnar asken och ser en liten silverkula i en rektangulär figur. Min spontana glädje över att ha gissat rätt får oss båda att skratta.
FAKTARUTA
Namn: Åsa Lindberg
Roll i GRO: Akademisekreterare för Svenska Tekniska Vetenskapsakademien i Finland
Bor: I Haga i Helsingfors och under somrarna på en kolonilott i Brunakärr.
Det senaste jag lärt mig: Hur man flyttar en liten vit vinbärsbuske på bästa sätt, nämligen genom att hitta en ny plats som liknar den gamla så mycket som möjligt. Om det lyckades får vi se nästa år.